måndag 24 november 2008

hoppet är det sista som överger en

mobilens alarm väcker en. efter en massa snoozeningar försöker man dra sig upp ur den varma sängen, för att snabbt dra på sig svarta stora kläder som ska dölja den stora inbillade viktökningen på den bleka kroppen. på med en massa smink som ska dölja en massa finnar, mörka ringar under ögonen och en blek hy. slänger i sig det som finns till hands för en slags frukost på stående fot. på med tjocka jackor och vantar och iväg till jobbet. dagens enda ljus möter ögonen och dagen känns för första gången hoppfull. anländer 15 minuter försent till jobbet i vanlig ordning. inget sägs, men man vet ändå. en massa kraft och energi används på jobbet, tiden rusar iväg. klockan slår halv fem och korridorerna är tomma, på efterkälke ramlar man ut i mörkret. öppnar dörren där hemma och slänger av sig tjocka jackan, jeansen och softpants dras snabbt på. intag av mat framför dator eller tv. sen dör man. och vaknar upp till mobilens alarm morgonen därpå.

men sen hände någonting. från ingenstans kom energin. och känslan av att saker och ting kommer ordna sig. ett ronjarop, som behövs lite då och då.

Inga kommentarer: