gitarren och jag

"ann-marie" och "kärleken växer" är de första låtarna jag lär mig när jag nu har börjat spela gitarr. visste inte att man fick så nedrans ont i fingrarna av att sätta lite ackord på dessa förbannat onda och smala strängarna. men det får man ta när man spelar i ett sjukt bra dansband (kommer att bli, när vi har hunnit repa lite mer). tydligen så får man fingertoppar av stål när man har spelat tillräckligt länge, så då kan man inte ta blodprover på (för min del) vänsterhanden. och sen ska man ha korta naglar. det fick jag oxå som första läxa på min första piaonlektion när jag gick i mellanstadiet. det blev en kort karriär, jag bangade när jag skulle uppträda någon gång och sen rann det ut i sanden. men så på min första gitarrlektion fick jag då oxå lära mig att klippa korta naglar. läraren är en av hjärnorna bakom dansbandet, och hon kommer aldrig tvinga mig upp på någon scen, det är jag själv som får göra det. sen har jag lovat mig själv att jag ska våga köra lite oxå. det är stort när man sjunger så nedrans dåligt. jag kommer ihåg när jag och min syster skulle sjunga i kyrkan när något litet syskonbarn skulle döpas. vi stod längst fram vid dopskålen? och sjöng vårat finaste men satan så illa det lät. och alla glodde på oss så vi var tvunga att sjunga på, vi försökte mima lite så att folk inte skulle dra därifrån. men i alla fall. jag håller på och lära mig spela gitarr vilket jag har velat gjort sen hjälmarn brann, och det är så jävla grymt. och jag kommer bli så jävla grym. vänta ni bara.