bagrus

pratade med en kär vän hemifrån igår på väg till festen. som berättade hur mycket jag har betytt för henne och vad mycket som har hänt på grund av jag öppnade upp mitt hem åt henne när hon inte hade någonstans att bo. hur jag faktiskt fått henne att öppna sig och prata om sina känslor och sånt. vilken härlig tid vi hade! saknar henne som faen! men vad härligt att få höra allt detta. och varför berättar man så sällan för sina vänner hur mycket de betyder? vänner är ju det underbaraste man kan ha. fy fan vad klyshigt det låter nu, men jag skyller på att jag e bagrus. då blir jag emotionell. kan tjura till allt. sen är jag också alltid bakishorney. det är nice.